Tja hur intressant kan det vara, men det var intressant att tänka på hur man är och hur man beter sig i vissa situationer 🙂

1. Har en lätt släng av OCD – till exempel så stör det mig när mattor, möbler eller andra föremål som ligger på ett golv inte ligger parallellt med skarvar eller fogar

2. Piercing – har haft hål i näsan i ca 3 veckor. Tog det utan lov i London på en språkresa, fick vara tuff några veckor, sen åkte näspiercingen ut när jag kom hem

3. Kan inte andas – när jag känner något strävt mot fotsulorna… hualigen…får andnöd

4. Stör mig på folk som spottar i tid och otid, särskilt de som spottar på ett och samma ställe när de står och väntar på typ bussen, gräsligt att se en allt större bubblig slemmig pöl bildas

5. Har alltid bott i Värnamo kommun – men vill gärna bo i en storstad någongång och då allra helst utomlands

6. HATAR daggmaskar, sniglar, larver, ormar…ja allt som förflyttar sig med slingrande rörelser får mig att sluta andas och bli illamående

7. Var blyg – ett av de värsta momenten i skolan på mellanstadiet och högstadiet var när man skulle redovisa framför klassen, jag tyckte det var så himla otäckt när alla tittade på en och lyssnade på vad man sa – säger hon som idag jobbar som lärare 🙂

8. Samlade på bland annat prislappar, rev av dem från varor från mammas& pappas veckohandling och klistra fast på insidan av garderobdörren, inte så roligt den dagen vi skulle flytta

9. Älskar att äta rå potatis med salt…mums 😉

10. Kan vika tungan enligt bild nedan 🙂

namnlos-design-11🙂

 

 

Ni kan inte ana hur snabbt ca 130 pedagoger kan gå upp i rök från ena stunden till en annan….poooff, så var alla borta kl 12. Kanske har de gått en internutbildning på Hogwarths i att använda flampulver (transportmedel för er som inte läst Harry Potter-böckerna), men jag såg ingen grön rök som kunde tyda på detta. Eller så berodde det på att det var lunch 🙂

Jag fick traska ned till mitt lilla krypin i T-huset och äta min lilla medhavda lunch.

Så nu sitter jag här i min ensamhet, likt Sockerbagaren som drunknade i en hög med wienerbröd, och filofoserar kring första halvan av studiedagen. Kan enkelt konstatera att föreläsningen med Kalle Larsen var väldigt bra. Han pratade om hur man kan använda olika digitala verktyg i feedbacken till eleverna. Några av tipsen tänker jag prova 🙂 Han besatt också insikten i att inte låta lärare sitta för länge och bara lyssna (vi är precis som eleverna), han visste precis när det var dags för en liten brytande aktivitet som tävling 🙂 Vi gjorde ett Kahoot, en slags frågetävling där du har fyra svarsalternativt att välja på, man ser direkt på skärmen om man svarat rätt och vem som ligger på 5-i-topp. Kan tyvärr inte kalla mig vinnare, men jag och Marita (min medtävlare) borde ha vunnit, det var seg uppkoppling som stjälpte ned oss från topp5….

Resten av dagen hoppas jag blir lika bra, tjing 🙂

 

 

Så var jag hos läkaren igår, och efter cirka 30 sekunders klämmande och tryckande på min högra arm tillsammans med efterföljande 45 sekunders utfrågning, ställde han diagnosen tennisarmbåge. JAg blev inte särskilt förvånad då jag faktiskt googlat fram samma diagnos 😉

Lite märkligt att drabbas av den här åkomman då jag aldrig, aldrig spelat tennis. Den enda racketsport jag utövat är badminton under en kort period som 15-åring, om nu inte rundpingis på rasterna på Apladalsskolan räknas in.

Däremot har jag provat en mängd andra sporter under mitt 45-åriga liv, som till exempel;

Konståkning åkta faktiskt i många år, ungefär 10. Började min skridskoprinsessakarriär när jag var 6 år i Apladalen på utomhusrinken. Drömmen gick abrubt i kras på ett träningsläger i Växjö av en rysk tränare som skrek ” duuuu är för feeet, du måste banta” när jag inte riktigt lyckades göra en dubbel salcow. Dumma dumma Olga!!!

Friidrott höll jag också på i ganska många år med. Var faktiskt riktigt riktigt snabb förr 🙂 Men sedan började en tjej som var ännu snabbare än mig och jag fick se mig besegrad, då var det inte så kul längre…att alltid komma 2:a så då slutade jag.

Andra idrotter jag hunnit med under mitt 45-åriga liv är; Teakwondo, badminton, innebandy, fotboll, jazzdans, handboll och säkert något mer som jag inte riktigt minns.

Men åter till min diagnos, tennisarmbåge. Läkaren hade tre förslag på att åtgärda mitt problem och de var; Ipren (standardordination), sjukgymnastik eller en  SPRUTA!!! De som känner mig vet precis vad jag inte valde!!! Aldrig att någon sätter en spruta i mig om det inte är en absolut livsnödvändighet! Jag fullkomligt avskyr sprutor, och det är anledningen till att dagens Sverige idag har en fantastiskt duktig lärare (klapp på axeln) istället för en synnerligen kompetent sjuksköterska 🙂 På grund av den här sprutfobin, eller fobi mot vassa saker, finns säkert ett latinskt namn för det men det hinner jag inte googla på nu ;), har jag inte heller en enda tatuering på min kropp. Tatueringar är ett intressant samtalsämne för många, vissa tycker det är riktigt fult att en del går runt som levande konstverk och andra tycker det är riktigt läckert. Jag för min del tycker att man får ha sin egen åsikt om detta 🙂

Avslutar med en liten bild på min lilla tennisarmbåge, ha en fin osndag ❤

namnlos-design-10

 

Läste ett inlägg häromdagen på Facebook om att lärare är ena riktiga gnällrövar. Enligt skribenten så gnäller vi över arbetsbelastningen, våra dåliga löner och våra ytterst små möjligheter att göra karriär. Skribenten verkar grunda sin krönika på att en vän till denne är lärare samt vad som skrivits/rapporterats via media.

Tja, är vi lärare ena riktiga gnällrövar? Ja, och nej skulle jag vilja påstå. På varje arbetsplats finns det olika sorters människor, för jag tror i grund och botten att det handlar om vilken sorts person du är, om du har förutsikten att hamna i gnällrövefacket eller inte.

Jag har haft kollegor som börjar arbetsdagen med att dundra in i personalrummet och öppna munnen för att, inte säga god morgon..om någon nu trodde det, utan direkt börja gnälla över att NÅGON inte ordnat elevens val-listor, att NÅGON inte justerat kalendariet, att ingen vet någon om de nya lönekriterierna, att nya elever ska klassplaceras i sin redan stora klass. Ja listan kan göras lång. MEN jag har haft många underbara kollegor som också har gnällt över liknande, MEN den stroa skillnaden är att dessa har gått ett steg vidare i sitt gnäll, och det är att de försökt hitta en lösning på problemet.

Kreativa och innovativa människor beundrar jag, att fokusera på lösningen och inte på problemen är ju helt rätt väg att gå. Gnällrövar är enligt mig den moderna tidens vampyrer, de suger livet ur dig…dock inte blodet men väl din livsglöd och energi :O

VÅGA VÄGRA VAMPYRERNA

Ha en fin tisdag 🙂

Morgonens inlägg får ses som en fortsättning på gårdagens tema, ökad vikt på grund av försämrad ämnesomsättning.

En tanke slog mig när jag steg in på gymmet klockan 5 i morse, nämligen att när man slutat röka så BORDE man gå ner i vikt istället för upp av den enkla anledningen till att man ökar sin syreupptagning och syre behövs i den komplicerade citronsyracykeln i våra celler.

namnlos-design-8

Citronsyracykeln är helt enkelt den process som sker när kroppen ska utvinna energi från det vi stoppar i oss, men att förstå den här kimplicerade processen är allt annat än enkel. Men enligt min tolkning så desto mer syre du har i dina celler desto mer energi(ATP) kan bildas som behövs vid förbränningen och detta tolkar jag som att ju mer syre du kan transportera i ditt blod desto högre fettförbränning får du, alltså borde jag nu gå ner i vikt när jag slutat röka och ökat min syreupptagningsförmåga 🙂

Ett annat sätt att öka sin förbränning är ju helt enkelt att öka sin muskelmassa, hur enkelt det nu är 🙂 muskler byggs som bekant upp av proteiner så det är väl bara att stoppa i sig så mycket protein som möjligt kan man ju tycka. Tänk om det vore så enkelt….

Så det får bli ett proteinrikt mellanmål idag på jobbet och då kan jag rekommendera den här produkten:

namnlos-design-9 Den smakar precis som chokladpudding 🙂

Ha nu en trevlig start på dagen och veckan alla glada, tjing ❤

 

I skrivande stund är jag inne på mitt 76:e dygn som ickerökare. Ingen big deal för er som aldrig fastnat i detta beroende, men för mig är det en BIG DEAL!!! Jag tänker fortfarande på att röka, det är efter frukosten, efter middagen, när jag dricker kaffe och framförallt när jag känner mig rastlös. Och rastlös är något som jag ofta känner av, men nu kan jag inte gå ut på altanen och ta mig ett bloss (eller flera). i och för sig så är det inte så himla lockande att gå ut när det är minusgrader heller för den delen, så det är ju EN för del med att ha slutat. Jag kan rada upp många många fler fördelar med att ha slutat röka, som till exempel:

mindre tandsten

minskad risk för tandlossning

minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar

bättre hy = mindre rynkor (dock i och för sig svårt att se när man redan har ett antal)

mer glans i håret (också svårt att se när de grå hårståna blir allt fler och fler)

bättre kondition (kan ändå inte utnyttja det på grund av knäna)

Ja det visst många fler att rada upp, men det finns en stor nackdel …. man går upp i VIKT!!! Detta har man ju hört, men jag har alltid trott att det berodde på att man stoppade i sig något istället för att ta en cigg. Så jag har varit noga med att inte ”tjuväta”, och vad fick man för det??? Jodå, plus på vågen…man tackar och bockar för detta.

Enligt google beror detta på att när man slutar röka så minskar ämnesomsättningen per automatik med sisåsdär 10% i runda slängar. Ett av alla de 100-tals ämnen man får i sig när man röker ökar nämligen på ämnesomsättningen. Så med enkel matematik ökar man i vikt när man slutar med ciggen.

Men som den positiva levnadsglada personen jag är så får jag ju försöka vända detta till någon positivt, jag kommer leva längre med något större ”lovehandles” 🙂 Mer kärlek till mannen = mer lycka ❤

Eller så ökar man bara på träningen, och det tänker jag göra. Imorgon kör jag igång med ett program jag hittat på bodybuilding.com. Önska mig lycka till 🙂

namnlos-design-7

 

 

 

Så har då dagen kommit, i tre månader har jag väntat. Väntan har både varit längtansfull och en aning ångestskapande.

Det är dags för mig att göra min första dag på min nya arbetsplats. Jag kan numera titulera mig  gymnasielärare. 🙂

Jag har längtat efter att byta högstadiet mot gymnasiet en tid nu. Mycket för att jag får för mig att det kan vara mindre energikrävande att bedriva undervisning i klassrummet, sen helt ärligt talat vill jag ”slippa” undan en del av den fostrande rollen man har som lärare på ett högstadium. Vi får se hur det blir med den saken, kanske har jag helt fel…du milde tid.

De mer negativa känslorna, ångesten för att lämna det jag har och ge mig i kast med nya arbetsuppgifter (ämnena jag ska undervisa i), tänker jag försöka vända till mer positiva känslor då jag vet att i det okända kan nya fantastiska erfarenheter gömma sig som kan utveckla mig som människa.

Men jag kommer sakna många av de kollegor jag nu lämnar. Jag kommer också sakna eleverna, men jag är övertygande om att trots att deras fantastiskt duktiga lärare nu lämnar dem i sticket, kommer att mötas av en ny duktig pedagog.

Jag klappar mig själv på axeln för att jag vågade ta chansen att testa detta nya jobb.

Nu börjar det bli dags att packa ihop och susa ned till FIGY. Tack och hej 🙂

namnlos-design-5

 

Gårdagskvällen spenderades på Toftaholms herrgård för en tre-rätters middag med goda vänner. Att det inte skulle bli en vanlig middag visste jag då konceptet för kvällen var att man skulle lösa en mordgåta. Men jag trodde att detta skulle innebära att man fick ledtrådar på ett papper och sen tillsammans med sina bordsgrannar skulle fiffulera och spekulera fram vem mördaren kunde vara.

Ack så fel jag hade, jag som alltid vill ha rätt, men den här gången gjorde det mig inget att jag trott fel.

namnlos-design-4

Det hela började med att en av de två spelledarna berättade om ett tragiskt dödsfall som senare visade sig vara ett mord. Vi fick ett häfte med beskrivning av dödsfallet och personbeskrivningar. Sedan fick vi alla som deltog i middagen, ca 40 personer, varsitt kuvert med ett namn på. I kuvertet låg en mer detaljerad beskrivning på den karaktären man under kvällen skulle spela, ja spela, ni läste rätt. Middagen var ingen stillsam social tillställning, utan alla gick runt och minglade och försökte luska fram ledtrådar, skaffa pengar, köpa hästar med mera, på ett mer eller mindre shjysst sätt 🙂 Min sambos karaktär Svampen Smirnoff visade sig vara en synnerligen flink tjuv. Det första han stal var för övrigt mina saker.

Sigrid Person, min karaktär, mäklare till yrket och het på posten som ordförande för ridklubben som nu genom dödsfallet var ledigt, gjorde sitt absolut bästa under kvällen att få alla andra att rösta på henne, både genom fjäsk, mutor och direkta hot att avslöja snaskiga hemligheter om andra kandidater.

Kvällen var så lyckad, det var fantastiskt roligt att få ge sig hän och visa fram teaterapan som bor i mig. Man var glad i hela kroppen när man åkte hem, jag har även idag tänkt tillbaka på kvällen med en härlig må-bra-känsla i magen. Kroppen fick en stor dos seretoniner, hormoner som aktiverar lyckocentrat i hjärnan, under spelets gång. Kommer ha nyttan av den här dosen ett tag framöver.

Kvällen avslutades med trevliga diskussioner med de nya bekantskaper man skaffade sig. Det är i mötet med okända människor ens egen framtid kan ligga dold, tänk på det, var aldrig rädd för att prata med personer du aldrig tidigare pratat med.

Nu är det dags för ytterligare en må-bra-aktivitet, spinning med en före detta kollega. För det visste ni väl? Att träning också frigör hormoner i kroppen som får oss att må bra.Mer om detta kommer i ett annat inlägg.

Tjing så länge 🙂

Alla har vi nog träffat på dem, Ulla-Britt och Ove, gnällkärringar och surgubbar. De sprider sin negativa energi omkring sig genom att ständigt gnälla på allt i sin omgivning. De har även förmågan att utstråla gnäll endast genom sin uppenbarelse.

Jag har funderat på varför en del människor är så gnälliga och negativa. Varför bara älta problem? Varför inte istället försöka se bortom problemen och finna en lösning? Kanske beror det på att en del helt enkelt inte har förmågan att vara positiva? Jag har tidigare hävdat att en del personer är negativa till sin personlighet och en del är positiva, och nu mina kära vänner är det bevisat att JAG har haft rätt hela tiden. 🙂

Forskare har genom en gen-studie på närmare 300 000 människor i 17 olika länder hittat en gen hos de personer som ansåg sig lyckliga som inte fanns hos den gruppen av människor som såg sig som olyckliga (Medical News Today).

Men hav förtröstan, ni negativa människor som kanske läser det här inlägget. Det finns hjälp att få även för er. Jag ska dela med mig av små hälsosamma lyckliga tips här på bloggen framöver.

Må väl önskar jag er alla, hälsningar Lyckliga Nettan namnlos-design-1