Mina högst egna tankar kring livet & vardagen

Så har då dagen kommit, i tre månader har jag väntat. Väntan har både varit längtansfull och en aning ångestskapande.

Det är dags för mig att göra min första dag på min nya arbetsplats. Jag kan numera titulera mig  gymnasielärare. 🙂

Jag har längtat efter att byta högstadiet mot gymnasiet en tid nu. Mycket för att jag får för mig att det kan vara mindre energikrävande att bedriva undervisning i klassrummet, sen helt ärligt talat vill jag ”slippa” undan en del av den fostrande rollen man har som lärare på ett högstadium. Vi får se hur det blir med den saken, kanske har jag helt fel…du milde tid.

De mer negativa känslorna, ångesten för att lämna det jag har och ge mig i kast med nya arbetsuppgifter (ämnena jag ska undervisa i), tänker jag försöka vända till mer positiva känslor då jag vet att i det okända kan nya fantastiska erfarenheter gömma sig som kan utveckla mig som människa.

Men jag kommer sakna många av de kollegor jag nu lämnar. Jag kommer också sakna eleverna, men jag är övertygande om att trots att deras fantastiskt duktiga lärare nu lämnar dem i sticket, kommer att mötas av en ny duktig pedagog.

Jag klappar mig själv på axeln för att jag vågade ta chansen att testa detta nya jobb.

Nu börjar det bli dags att packa ihop och susa ned till FIGY. Tack och hej 🙂

namnlos-design-5

 

Gårdagskvällen spenderades på Toftaholms herrgård för en tre-rätters middag med goda vänner. Att det inte skulle bli en vanlig middag visste jag då konceptet för kvällen var att man skulle lösa en mordgåta. Men jag trodde att detta skulle innebära att man fick ledtrådar på ett papper och sen tillsammans med sina bordsgrannar skulle fiffulera och spekulera fram vem mördaren kunde vara.

Ack så fel jag hade, jag som alltid vill ha rätt, men den här gången gjorde det mig inget att jag trott fel.

namnlos-design-4

Det hela började med att en av de två spelledarna berättade om ett tragiskt dödsfall som senare visade sig vara ett mord. Vi fick ett häfte med beskrivning av dödsfallet och personbeskrivningar. Sedan fick vi alla som deltog i middagen, ca 40 personer, varsitt kuvert med ett namn på. I kuvertet låg en mer detaljerad beskrivning på den karaktären man under kvällen skulle spela, ja spela, ni läste rätt. Middagen var ingen stillsam social tillställning, utan alla gick runt och minglade och försökte luska fram ledtrådar, skaffa pengar, köpa hästar med mera, på ett mer eller mindre shjysst sätt 🙂 Min sambos karaktär Svampen Smirnoff visade sig vara en synnerligen flink tjuv. Det första han stal var för övrigt mina saker.

Sigrid Person, min karaktär, mäklare till yrket och het på posten som ordförande för ridklubben som nu genom dödsfallet var ledigt, gjorde sitt absolut bästa under kvällen att få alla andra att rösta på henne, både genom fjäsk, mutor och direkta hot att avslöja snaskiga hemligheter om andra kandidater.

Kvällen var så lyckad, det var fantastiskt roligt att få ge sig hän och visa fram teaterapan som bor i mig. Man var glad i hela kroppen när man åkte hem, jag har även idag tänkt tillbaka på kvällen med en härlig må-bra-känsla i magen. Kroppen fick en stor dos seretoniner, hormoner som aktiverar lyckocentrat i hjärnan, under spelets gång. Kommer ha nyttan av den här dosen ett tag framöver.

Kvällen avslutades med trevliga diskussioner med de nya bekantskaper man skaffade sig. Det är i mötet med okända människor ens egen framtid kan ligga dold, tänk på det, var aldrig rädd för att prata med personer du aldrig tidigare pratat med.

Nu är det dags för ytterligare en må-bra-aktivitet, spinning med en före detta kollega. För det visste ni väl? Att träning också frigör hormoner i kroppen som får oss att må bra.Mer om detta kommer i ett annat inlägg.

Tjing så länge 🙂

Alla har vi nog träffat på dem, Ulla-Britt och Ove, gnällkärringar och surgubbar. De sprider sin negativa energi omkring sig genom att ständigt gnälla på allt i sin omgivning. De har även förmågan att utstråla gnäll endast genom sin uppenbarelse.

Jag har funderat på varför en del människor är så gnälliga och negativa. Varför bara älta problem? Varför inte istället försöka se bortom problemen och finna en lösning? Kanske beror det på att en del helt enkelt inte har förmågan att vara positiva? Jag har tidigare hävdat att en del personer är negativa till sin personlighet och en del är positiva, och nu mina kära vänner är det bevisat att JAG har haft rätt hela tiden. 🙂

Forskare har genom en gen-studie på närmare 300 000 människor i 17 olika länder hittat en gen hos de personer som ansåg sig lyckliga som inte fanns hos den gruppen av människor som såg sig som olyckliga (Medical News Today).

Men hav förtröstan, ni negativa människor som kanske läser det här inlägget. Det finns hjälp att få även för er. Jag ska dela med mig av små hälsosamma lyckliga tips här på bloggen framöver.

Må väl önskar jag er alla, hälsningar Lyckliga Nettan namnlos-design-1