Så har ännu ett nytt arbetsår börjat, och det var med tillförsikt och glädje jag åkte till jobbet tidigt i morse. Dock även med en viss mängd vemod då tre kollegor kommer att fattas mig. Men tyvärr dröjde det inte länge förrän glädjen över att vara tillbaka förbyttes till en helt annan känsla…. en av mina kollegor erbjöd mig lite blodtryckssänkande medicin…jag är som en öppen bok med vad jag tycker & känner…

Under semestern har jag trots min lediga tid läst in mig än mer på vad som menas med Lean, ett arbetssätt som många industrier i vår region arbetar utefter och som de har som önskemål att eleverna när de studerar på ”mitt” program får lära sig grunder i, och eftersom eleverna jag har i undervisning förhoppningsvis kommer tillbaka till regionen efter ytterligare studier finner jag detta viktigt 🙂 så sommaren har även inneburit kompetensutveckling på eget bevåg.

Lean kallas det sättet som Toyota så framgångsrikt arbetar efter. Grunderna för The Toyata Way är att man tillämpar olika verktyg för att skapa en miljö med ständiga förbättringar och engagerade medarbetare, och som tillsammans ger ett starkt värdehöjande flöde i organisationen.

I skolans värld är ju elevens lärande i centrum, värdeskapande aktiviteter för eleverna är det som är mitt mål…det är ju därför jag är lärare. Hade jag inte haft engagemanget för mina elevers lärande hade jag likväl kunnat jobba med något annat.

Inom Lean, eller Toyata Productions System är resursslöseri något som måste arbetas bort från produktionen. Att kartlägga det som ökar värdet på produkten (eleven) och göra sig av med icke värdehöjande aktiviteter, är en grundsten i arbetssättet. Jag anser att det systematiska kvalitetsarbetet är ett viktigt arbete inom skolans värld…men absolut inte så som rektorer, verksamhetschefer och förvaltningen använder det.

Låt mig förklara varför…på min skola studerar det ca 1200 elever och skolan är indelad i 4 sektorer. Fyra sektorer som speglar olika delar av samhället, 4 sektorer som har olika behov, 4 sektorer som utifrån sitt SKA-arbete listar de behov som framträder som är tydligt att eleverna behöver för att öka sin måluppfyllelse. Ni som inte jobbar inom skolans värld kanske tycker ”hur svårt kan det vara”, skolan är ju ändå en organisation som med lätthet kan applicera Lean…men tror ni att skolledningen tar hänsyn till detta? Nej, de bestämmer att alla lärare ska få kompetensutvecklingen inom det område där flest lärarna skrikit högst…områden som inte motsvarar de behoven som mina elever behöver få tillgodosedda…detta mina vänner är resursslöseri…tänk om jag hade fått utveckla nya sätt att tillgodose mina elevers behov på den här tiden…men nej

Som lärare är jag ålagd att vända ut och in på mig för att skapa extra anpassningar i klassrummet för de elever som av någon anledningen inte hänger med i undervisningen…varför kan då inte min ledning skapa extra anpassningar för mig som jag har nytta av i min undervisning? Varför är det legitimt att alla lärare måste göra samma sak, fast det inte finns behov? Varför kan inte ledningen ge utrymme för värdeskapande aktiviteter som ger effekt på lärandet hos eleven? Resursslöseri på hög nivå…

Värdeskapande aktiviteter för mig, och i förlängningen för mina elever, är INTE att lyssna på vad ledningen gjort på sin semester…hade jag varit intresserad hade jag frågat…det är INTE att sitta och lyssna på fina formuleringar som tar mer än en timme att formulera, när det i själva verket tar högst 30 sekunder att förmedla budskapet, det är INTE att ägna tid till att förmedla varför jag kommer bli utbränd innan höstlovet när man ser uppdragsdialogen samt sitt schema. Nej, värdeskapande aktiviteter för mig som lärare är att få ägna min arbetstid åt att titta på mitt arbetslags analyser över förra läsårets resultat och utifrån detta hitta nya sätt att framgångsrikt öka våra elevers måluppfyllelse…detta var anledningen till erbjudandet av den blodtryckssänkande medicinen…tydligen är det inte bara jag som känner på det här sättet…men jag är tydligen den enda som uttrycker den offentligt, men jag tar en åt laget…

Men trots min så negativa jobbstart kommer jag oförtrutet arbeta vidare för mina elevers lärande i centrum…så länge det går…mina kollegor som sett mitt schema & sett hur detta påverkar mig har en vadslagning om hur länge det går innan jag brister…

Vi brukar också ha vadslagning om hur lång tid det tar från det att jag skrivit ett blogginlägg innan någon från ledningen kommer och vill prata med mig…tack och lov bor jag i Sverige där yttrandefriheten är skyddad i grundlagen ”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.” …

Till er alla som tycker vi lärare bara dricker kaffe och har ett långt ”sommarlov”…välkomna att söka er hit ❤