Den kan vara dötrist och långtråkig och ….alldeles, alldeles underbar! Dessa ord är det säkert många som känner igen från Askungen, ord som flyger ur hennes mun när hon förvägras att gå på balen.

Samma känsla har jag ikväll när jag sitter hemma på en mörk & enslig gård, en kväll jag borde varit i Norrköping och nätverkat för att säkra kompetensförsörjningen i Sverige. Men ett par futtiga tusenlappar satte effektivt stopp för mig & två andra pedagoger att medverka på Teknikcollege´s rikskonferens.

Bakgrunden till min känsla á la Askungen är att Sverige från och med nästa år kommer räkna in ingenjörerna som ett bristyrke…och det har väl inte undgått er alla att det var just ingenjörerna & arbetarna på golvet som byggde upp Sveriges välfärd. Om vi i Sverige ska fortsätta vara ett välfärdsland krävs det att vi ombesörjer kompetensförsörjningen inom området…och det startar i skolan…

Det är skolan som är grunden och mycket av bevarandet av elevernas teknikintresse hänger på. Elever har från unga år en inneboende nyfikenhet på hur saker och ting fungerar och förhåller sig tillvarandra. Får de möta inspirerande lärare i grundskolan & gymnasiet tror jag liksom Gunnar Wetterberg (krönikör på bl.a. Expressen) att ansökningarna till ingenjörsutbildningarna blir fler.

På min skola får eleverna på Teknikprogrammet möta engagerade lärare som gör sitt yttersta för att allas våra unga vuxna ska utveckla ett driv efter att lösa problem som tidigare generationer lämnat efter sig. Vi lärare har genom elevernas framgångar i diverse tävlingar sett att undervisningen svarar mot samhällets krav….

Men varför minskar söktrycket till Teknikprogrammet på vår skola? Varför minskar intresset för teknik?

Jag vet inte…men vad jag däremot vet…är att man aldrig får luta sig tillbaka och tro att allt löser sig pga av att man hittills haft framgångar…nej, man måste hela tiden se & söka efter nya koncept för framgångar.

Detta var vad jag ville göra i skrivande stund i Norrköping…jag ville prata med Ulrica, en kollega från Dalarna hur de gått från att vara två paralleller till att detta läsår har tre paralleller på teknikprogrammet…jag ville diskutera med representanter från näringslivet vilka kompetenser de ser att vi lärare utvecklar hos våra gymnasieungdomar…men… vad är en bal på slottet?

Men istället sitter jag på en mörk & enslig gård…och känner….

Mvh engagerad & besviken tekniklärare ❤