Det var med både glädje & vemod jag åkte hem från jobbet idag. Jag gläds åt studenternas ljusnande framtid, de har så många oanade möjligheter och äventyr som ligger framför dem. Men samtidigt är det vemodigt, för jag kommer aldrig mer undervisa dem 😢 det har varit en fröjd att undervisa dessa underbara & fantastiska unga vuxna människorna. Alltid artiga, trevliga och en vilja att lära…nåja, kanske inte alltid då🤪 iaf inte om kvalitetsledningssystem…

Som lärare har man ett stort ansvar då man gör avtryck i deras liv med allt man säger & gör. Jag hoppas att många av dem kommer ha nytta av allt jag lärt dem som till exempel hur man beräknar jämvikt, hur man gör en behovsanalys och hur man sågar rakt på bästa sätt 🤣 men något vet jag att de har snappat upp…att jag har den här bloggen 🤘

Jag får visst vara med på ett studentflak igen💙

Något annat de kommer ihåg var när jag i något svagt ögonblick mumlandes lovade att jag skulle sjunga ”livet på en pinne” för dem när de tar studenten…vilket är idag😅 jag lyckades slingra mig från detta…men eftersom det är deras förtjänst att jag inom snar framtid kan tjäna storkovan på bloggen tack vare deras gratisreklam 🤪 så ska sången sjungas ikväll för dem…hemma hos en av studenterna. Studenten är för kännedom mitt kusinbarn, så jag har ett legitimt skäl att dyka upp 🙌

Antagligen kommer de ångra sig så fort min ”ljuva” stämma börja ljuda…men hur som helst önskar jag eleverna stort lycka till på den framtida spännande resan in i framtiden ❤️