Av skräck…

Jag kom hem igår kväll efter att ha kört sambon till stationen…mmm, återigen ensam på gården…endast ytterlampan på farstun var tänd. Begreppet i mörkaste Småland är inte bara ord för mig, nej det är min verklighet…det är verkligen mörkt på landet :O

Jag klev ur bilen och började gå mot huset när jag plötsligt såg en rörelse i ögonvrån…borta vid stängslet såg jag en skepnad röra sig. Först trodde jag det var en igelkott, men insåg snabbt att formen var större och då förstod jag att det var en grävling..

Då började jag gå snabbare…och det var i detta nu skräcken verkligen tog ett gastkramande grepp om hela mig…plötsligt såg jag hur skepnaden tog en annan riktning…mot mig…jag skrek och rusade fram mot dörren och försökte febrilt få in nyckeln i dörren för att låsa upp och ta mig in i huset…

Herregud, så rädd jag var…det vet vi ju alla hur livsfarliga grävlingar är. Jag har fått det berättat för mig hur de biter tag och inte släpper förens de hör hur skelettet krasmas sönder…

Med en puls på 318 och darrande ben lyckades jag sätta mig i undsättning. Den trogna vakthunden Zezzan kom nedvaggande från övervåningen med ett förvånat uttryck i ögonen. Tack och lov var hon taggad för jakt 🙂 jag öppnade dörren precis så mycket att hon med sin lilla trinda kropp kunde trycka sig ut och jaga bort den vildsinta & blodtörstande grävlingen…då jag återigen såg skepnaden fast nu i ljuset av farstulampan 🙂 ..det var bara Tom..

Ja så heter vår gräsklippare 🙂

Men hjärtat mitt fick iaf en ordentlig rusch av adrenalinkicken …sedan satt jag här i min ensamhet och skrattade åt hur lättskrämd jag är 🙂

Ikväll har Tom fått semester och jag önskar er alla ett fint avslut på veckans första jobbardag ❤