Jag har faktiskt två tatueringar…två naturliga tatueringar så att säga. Den ena gjordes sommaren 1981 under stor vämjelse…den andra 2 år senare…då lyckades jag begränsa smärtan till några högljudda arghhhhh…och ohhhhh…samtidigt med vätskefyllda ögon.

Den första sitter sitter på min vänstra handled och skapades då jag var med i leken ”hallihallå” och den andra på det högra knäet när jag kom på den ljusa idén att testa att cykla med armarna korslagda på styret…

De naturliga tatueringarna uppstår vid närkontakt mellan hud och asfalt, detta i redan ganska låga hastigheter. Jag tror att dessa tatueringar skapas med en högre smärta än de konstgjorda där sår avsiktligt skapas av vassa föremål och bläck läggs i såret och sedan låts läka.

Men med smärtans långlivande minnen och min fobi mot nålar låter jag min hud vara obefläckad av konstgjorda tatueringar 🙂

Har du kanske också några naturliga tatueringar?

Ha en fortsatt fin måndagkväll ❤