Alla har vi nog haft våra drömyrken när vi var mindre…jag drömde om att bli sjuksköterska under lång tid, men drömmen fick ett abrupt slut när min vänliga storasyster kraschade drömmen då hon berättade att man måste öva på att ta sprutor på sig själv….antagligen satte detta djupa spår i mig för jag kan knappt inte minnas att jag haft något drömyrken sedan dess….

Mina barn har även haft sina drömyrken..när de var små ska tilläggas…idag har de helt andra ambitionsnivåer…tack och lov…för dotterns skull 🙂

En kväll för många år sedan..sisådär 18 år sedan…låg jag i soffan och tittade på en amerikans (förmodar jag) deckare. Kriminalarna i filmen skulle in på en stripteasebar för att snacka med något vittne eller så…kameran zoomar in tjejen som ålar sig konstnärligt runt på podiet & stången endast iförd lite fjädrar och glimrande rosa små paljettstycken…dottern stirrar på tv-skärmen med sina stora bruna ögon uppspärrade av hänförelse och säger: ” åhhhh….sån vill jag bli när jag är stor”…varpå hennes moder sätter kaffet (eller var det öl) i halsen och frustande utropar ”Nääähääääduuu”…

Och…tack lov…så blev det inte 😉 utan det är studier på Handels i Stockholm…och en helt annan karriär som gäller :)…

Även sonen hade hade karriärplaner i ung ålder…redan då han var runt 5 år älskade han att lyssna på berättelser (han är en fena på historia…fuck google…ask Philip 🙂  Vid denna tidpunkt gick mina barn på något som kallades miniorerna, en aktivitet anordnad av kyrkan. Sonen älskade att lyssna på prästen, och hade tagit till sig hur man ska vara för att försäkra sig om en biljett till himmelriket 🙂 och han hade planer på att själv bli präst 🙂

En dag frågade jag barnen om de sitt mitt pennfack….varpå sonen brister ut i hjärtskärande gråt. En stund senare lugnar sig sonen och jag kan få en förklaring till hans förtvivlan…han trodde att jag inte skulle komma in i himlen utan förpassas till det svavelosande helvetet för han hörde bara att jag sa fack…vilket låter som en svordom om man tänker på engelskans fuck…. han visste att detta var en fult ord då lekgården på hans förskola hängde ihop med gården för ortens fritidshem där de äldre barnen var….det är inte jag som lärt mina barn att svära…

För övrigt vet jag fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor …vet du?!

Ha en fin start på veckans…förmodligen…sista arbetsdag ❤