Vi har sambons brorsdotter på besök och morgonen startade med stök i köket, det har bakats cupcakes (hoppas inte hennes mor hinner läsa det här, för det ska bli en överraskning 🙂 ).

Jag började då tänka på ”sockerbagaren”, Alice Tegnérs välkända gulliga välanpassade barnsång. Detta ledde i sin tur till hemska barndomsminnen, så hemska att jag fortfarande kan känna ångesten krypa inför skinnet på mig….och vem är det som sett till att jag får ångest av att tänka på wienerbröd och sockerbagare?? Jo, det är ingen mindre än min kära storasyster :O Hon älskade att reta sin gulliga lillasyster, och särskilt få henne att gråta…otäck syster va?! 😉

Hur gjorde hon då kanske ni undrar? Jo, hon började nynna på en liten barnvisa om en sockerbagare….och det är INTE den visan ni tror, nej det här är om en stackars sockerbagare som bor på en liten ö, inga kunder kommer till hans butik så en dag sitter han död mitt i en hög av wienerbröd…..jag började stortjuta när min hjärna uppfattade vilken melodi kära syster nynnade….sedan hulkande & frustande väsa fram frågan ” varför köpte de inga wienerbröd?”… jag tyckte så synd om den lille ensamma sockerbagaren…

❤