Tänker att fortsättningen på inlägget om spökena på Ugglegatan passar bra att skriva om nu ikväll, julaftonskvällen som om några timmar går över i natt och är en av de mest magiska på året. 

Det här hände en kväll i början på 90-talet. Nu hade mina föräldrar gjort om finrummet till TV-rum. Den vita mjuka soffan stod i vinkel mot TV:n som I sin tur stod placerad snett till vänster om murstocken, och på murstocken hängde mitt konfirmationsfoto.

Kvällen händelsen utspelar sig spenderade mina föräldrar framför TV:n tittandes på en dokumentär om katolska präster. I soffan låg också som vanligt hundarna Brasse och Hebbe. Under programmet fick tittarna följa en präst som nedrev exorcism, och när han kom till slutet i sin besvärjelse vaknade hundarna plötsligt upp, prästen fortsatte sitt rabblande allt mer frenetiskt, hundarna morrade allt mer högljutt, kristallkronan började svaja och när prästen skrek sitt AMEN rasade lampan ned med ett brak, hundarna flög skällande ur soffan…allt samtidigt som fotot rasade ner i golvet….

Ha en fortsatt trevlig julaftonskväll ❤️