När Alfred Nobel dog 1896 i San Remo hade hans kreativa sida, som var hans drivkraft, sett till att han hade ofattbara 33 miljoner i sin ägo. (Undrar vad detta hade varit värt med dagens penningvärde?).

När hans testamente blev känt var det många som förvånades att 31 av miljonerna skulle ligga till grund för  en fond som årligen skulle dela ut priser inom de fem områden jag skrev om i förra inlägget. Jag funderar på vart tog de 2 andra miljonerna vägen?

Men till saken hör att Alfred faktiskt inte bott i Sverige särskilt lång tid, han flyttade runt både i Ryssland, Italien och Frankrike. Och det var just i Frankrike han bott den längsta tiden av sitt liv, det ledde till att Frankrike krävde arvsskatt. Hade arvsskatten betalats hade vi idag inte haft någon ädel Nobelmiddag där banbrytande upptäckter, goda författare och handlingar i fredens tecken prisas. Men nu vet ni ju alla att det är den traditionen vi har sedan 115 år tillbaka (Första Nobelpriset delades ut 1901).

Hur kan detta komma sig? Jo, Alfred hade en påhittig och driftig assistent (lika barn leka bäst) vid namn Ragnar Sohlman. Han beväpnade sig med en revolver, åkte till bankvalvet där miljonerna fanns och ”hämtade” cashen, läs rånade banken. Därefter tog ett digert arbete vid, att paketera pengarna i små paket som han skickade till Sverige. Tur inte ”gränsbevakarna i Australien” (Nitiska arbetare som avslöjar smuggelkonst) gjorde praktik vid svenska gränsen vid den här tiden.

Så kom det sig att pengarna hamnade i Sverige, fonden kunde skapas (grundare blev just Ragnar) och att den 10:e december är så starkt förknippat världen över med Nobel.

❤