Läste ett inlägg häromdagen på Facebook om att lärare är ena riktiga gnällrövar. Enligt skribenten så gnäller vi över arbetsbelastningen, våra dåliga löner och våra ytterst små möjligheter att göra karriär. Skribenten verkar grunda sin krönika på att en vän till denne är lärare samt vad som skrivits/rapporterats via media.

Tja, är vi lärare ena riktiga gnällrövar? Ja, och nej skulle jag vilja påstå. På varje arbetsplats finns det olika sorters människor, för jag tror i grund och botten att det handlar om vilken sorts person du är, om du har förutsikten att hamna i gnällrövefacket eller inte.

Jag har haft kollegor som börjar arbetsdagen med att dundra in i personalrummet och öppna munnen för att, inte säga god morgon..om någon nu trodde det, utan direkt börja gnälla över att NÅGON inte ordnat elevens val-listor, att NÅGON inte justerat kalendariet, att ingen vet någon om de nya lönekriterierna, att nya elever ska klassplaceras i sin redan stora klass. Ja listan kan göras lång. MEN jag har haft många underbara kollegor som också har gnällt över liknande, MEN den stroa skillnaden är att dessa har gått ett steg vidare i sitt gnäll, och det är att de försökt hitta en lösning på problemet.

Kreativa och innovativa människor beundrar jag, att fokusera på lösningen och inte på problemen är ju helt rätt väg att gå. Gnällrövar är enligt mig den moderna tidens vampyrer, de suger livet ur dig…dock inte blodet men väl din livsglöd och energi :O

VÅGA VÄGRA VAMPYRERNA

Ha en fin tisdag 🙂